Hällristningarnas motiv
Det finns tiotusentals enskilda hällristningsbilder men motiven är ganska få, den som besökt några hällar börjar man snabbt känna igen sig. De flesta ristningar föreställer skepp, människor och djur. Det allra vanligaste motivet, skålgropen, är dock svårt att omedelbart förstå vad det föreställer.
Beskrivningarna nedan är generella och berättar om de vanligaste tolkningarna av de olika motiv som förkommer i den sydskandinaviska hällristningstraditionen. Dessa bilder kan man se i Danmark, södra Sverige och södra och västra Norge. Bilderna handlar framför allt om människorna, deras föremål och värld. I norra Skandinavien föreställer hällristningarna och hällmålningarna annat, där är det de vilda djuren som dominerar, till exempel fiskar, älgar och björnar.
Det finns även likheter mellan de skandinaviska hällristningarna och hällbilder på andra platser i världen. Skålgropar finns i alla bebodda världsdelar, skepp som liknar de bohuslänska finns i Spanien och Egypten, bilderna av ridande krigare och vagnar ser likadana ut i Valcamonica i norra Italien och Tanum. Föremål som avbildas på de bohuslänska hällarna, som till exempel svärd och sköldar, hittas i arkeologiska sammanhang i andra delar av Europa.
Den lilla pricken, skålgropen, är den vanligaste hällristningen. Vissa är utspridda till synes slumpvis över hällarna, andra bildar geometriska mönster som rader eller cirklar eller ingår i andra bilder som människofigurer eller skepp. Det finns mängder med olika tolkningar av skålgropar och deras betydelse beror antagligen på i vilka sammanhang de förekommer.
Skålgropen är också den ristning som används längst. Skålgropar finns inhuggna i taken på megalitgravar från yngre stenåldern och i folktron i historisk tid kallas de älvkvarnar och användes då för offer till förfäderna genom att smörja groparna med fett eller lägga metallföremål i dem.
Skeppen är den vanligaste bilden som faktiskt föreställer något som är lätt att känna igen. Sjöfart spelade en viktig roll i bronsålderssamhället. Allt brons behövde importeras och gruvorna där koppar- och tennmalmen bröts låg långt från Bohuslän – på Cypern och Iberiska halvön, i Alperna och på Brittiska öarna. Bronset var viktigt som maktsymbol, vapen och verktyg. Bronsföremål hittas som gravgåvor hos de döda och som offer slängda i våtmarker, vilket visar hur viktig metallen ansågs vara. Skeppsristningarna kan därför ses som illustrationer av eller berättelser om dessa viktiga och långväga resor. Skeppen kan också ha en symbolisk betydelse som farkosten som tar de döda till dödsriket, en vanlig tanke i många kulturer.
Människorna är ofta beväpnade med svärd, spjut, yxor och pilbågar. Många har karakteristiska detaljer som stora vader eller näsor, hjälmar med horn, vingar eller hårflätor. Männen, som är lätta att känna igen eftersom de är nakna, finns det många av. Kvinnorna är däremot i princip helt frånvarande. Människor med hårfläta brukar tolkas som kvinnor, men det är en figurtyp som är mycket ovanlig. Den vanligaste människoavbildningen är de små streck som symboliserar besättningen i skeppen, så kallade bemanningsstreck.
Det finns både tama och vilda djur på hällarna: hästar, tjurar, hundar, hjortar, ormar och fåglar. Djuren kan både vara en del i vardagen, som drag- eller riddjur, eller symboler för liv, död, pånyttfödelse, makt och kontakten mellan gudar och människor.
Fotsulor avbildas både som ett naket avtryck med tår eller som en skosula. De är ofta riktade så att individen som står där är vänd mot betraktaren av hällristningen. Fötter avbildas både i par och ensamma.
Cirkelfigurer kan tolkas som hjul, sköldar eller som en symbol för solen, beroende på i vilket sammanhang de finns. Cirklar på vagnar blir hjul, krigare använder cirklar som sköld. Fristående cirklar tolkas ofta som en solsymbol – ett mycket vanligt motiv från stora delar av Europa under denna tid.
Vagnar förekommer både med två och fyra hjul. De senare tolkas som transportfordon medan de förra kallas stridsvagnar och kan ses som ett uttryck för den makthavande elitens ambitioner. Det är dock inte sannolikt att man for omkring i stridsvagnar i det kuperade bohuslänska landskapet. Att det finns avbildade på hällarna beror snara på influenser från andra delar av världen. Vagnarna har ibland dragdjur, de fyrhjuliga dras då av oxar och de tvåhjuliga av hästar. Även detaljer som tömmar finns med i kompositionen.
Det finns ett fåtal träd avbildade. Skogarna på bronsåldern domineras av lövträd som ek, lind, ask och hassel. De stiliserade träden är svåra att artbestämma men de ser mer ut som granar än lövträd. Kanske granen avbildades just därför att den var ovanlig i naturen, den utmärker sig också i ett landskap där det nästan bara finns lövträd genom att vara grön året om.
Motiv som förekommer men som är ovanliga är vapen, lösa händer och ben utan tillhörande människa, nätfigurer och labyrinter. Andra bilder kan vara tydliga men ändå svåra att tyda. Många saker som vi vet var vanliga och viktiga under bronsåldern finns inte avbildade på hällarna. Det tydligaste exemplet är hus, grödor och vardagliga föremål som hackor, spadar, korgar och krukor. Deras frånvaro är också en viktig ledtråd till vilken funktion bilderna hade och hur de kan tolkas.