Monitoring av hällristningarna

Hällristningarna är den i särklass viktigaste anledningen till att Tanum utsågs till världsarv och övervakningen av hur hällristningarna mår är den mest angelägna delen i monitoringarbetet. Syftet med denna monitoringåtgärd är att studera eventuell nedbrytning av berget där hällristningarna är gjorda. Eftersom ristningarna i många fall är mycket grunt inhuggna i berget är det mycket känsliga för vittring, i vissa fall är det inte många mineralkorn som behöver lossna för att bilderna ska suddas ut och försvinna.

Arbetet sker med hjälp av 3D-skanning med en handhållen laserskanner. Samtliga platser med hällristningar i världsarvet med föreställande motiv skannas inom ramen för Länsstyrelsen i Västra Götalands pågående dokumentationsprojekt. Dessutom har ett antal mindre avgjutningar som gjordes under 1930-talet skannats. Dokumentationens höga noggrannhet gör det möjligt att avläsa förändringar i ytskiktet och därigenom jämföra hur berget ändrats under de senaste 90 åren.

Av stor betydelse för uppföljningen är också de mätningar som utfördes under 1990-talet och början av 2000-talet. Dessa utfördes framför allt med hjälp av så kallade profilkam men också, om än i mindre omfattning, med hjälp av laserskanning. I uppföljningen ingår bland annat att studera om det går att se olikheter i bergytans förändring beroende på hällristningarnas läge över havet och om nedbrytningen därmed kan kopplas till tiden de varit exponerade för väder och vind.

Informationen förs in i en särskild skadedatabas som är under uppbyggnad. Till denna databas förs även uppgifter från den äldre skadedatabas som byggdes upp under främst 1990-talet i samband med de större EU-projekt om hällristningar som främst Länsstyrelsen men även Riksantikvarieämbetet var part i.